be great

Jag kom på igår kväll att jag faktiskt inte skrivit ut hur det har gått med mina mått, har ju bara skrivit viktnedgången i kilo. Men egentligen är måtten mer intressanta.

Så - till och med i onsdags har jag tappat följande centimeter.
Lår: 7 cm
Stuss: 5 cm
Midja: 7 cm
Byst: 5 cm
Överarm: 4 cm

Och jag kan säga så här - det känns bra! :D

Nu ska jag fortsätta med städningen.

Efter att ha kört crosstraining och löpband varje dag, tre dagar i sträck så kan jag säga att det känns i benen och bålen. Även armarna. Så underbart! Troligen kör jag lite imorgon också :) Det är så roligt, så jag kan inte hålla mig borta haha! Men på lördag får det nog bli vilodag och på söndag ska Sandra och jag köra löpning, vilket jag ser fram emot :)

Idag har det varit träff med min grupp. Vi hade invägning. Intressant att se kvittot som kom ut. Man ser precis vad varje ben väger, vad varje arm väger, hur mycket av den totala kroppsvikten som är fett (vilket man ser både i procent och i kilo) och massa mer saker. Kommer inte ihåg allt. Vi fick inte behålla kvittona, utan Sandra förvarar dem på Xtravaganza. Men det var skoj att jämföra med det första kvittot och det ska bli ännu roligare vid nästa invägning som är den 14 april :D Ska träna och ge gärnet för att det ska vara ännu större skillnad den gången. Det bör det ju vara, för jag tänker inte bli sjuk mer nu :)

I övrigt då.. vad händer i mitt liv utöver träning och soppor..? Kan väl säga att det flyter på som vanligt. Jobbet går bra. Kämpar på för att visa min allra bästa sida på jobbet inför den stundande varseln. Vi vet fortfarande ingenting mer än att ca 640 personer kommer att få gå. Man kan inte göra annat än att visa att man är att räkna med.
Äktenskapet går också bra förstås :) Vi älskar varandra lika mycket som för 8 år sedan och mycket mer därtill :) Igår var det 5 månader sedan bröllopet. Helt otroligt.
Blåsten är väl något som irriterar mig just nu. Regn, snöblandat regn, blåst/storm. Det viner ute och man kan ibland tro att fönsterna ska gå sönder. Ska man ut så är det bara att hoppas på att man har vinden i ryggen.

Snart kommer darling hem. Han skulle visst handla lite på vägen. Sen blir det soffmys resten av kvällen. Ska nog smörja in mig med lite goa krämer nu när man har duschat. Känna lite vardagslyx. Aldrig fel.

Åh, det känns så skönt att vara tillbaka och kunna träna. Fast jag har en känsla av att jag körde något för hårt idag. Körde en timme och det gjorde lite ont i öronen. Slog lock, på något sätt. Och när locket släppte så gjorde det riktigt ont. Men detta var bara under träningen, har inte känt av det varken innan eller efteråt. Som tur är. Det känns som om jag skulle behöva träna varje dag i 2 veckor nu, bara för att ta igen det jag missat. Men jag VET, det fungerar inte så. Bara en känsla jag har.
Efter träningen träffade jag en av de andra i min grupp i omklädningsrummet. Hon hade kört något pass och var också klar. Alltid kul att prata med henne, höra hur det går för henne, vad hon tyckte om träningen hon var på osv. Men vi ses imorgon igen, för då är det möte :)
Träffade på Sandra nere i entrén. De skulle ha sitt veckomöte och skulle även ha invägning. Det ska vi ha på vårt möte imorgon. SPÄNNANDE! Är så nyfiken på att se vad deras våg visar, eftersom den visar hur mycket procent man tappat i kroppsfett osv.

I morse vägde jag mig här hemma igen. Bävade lite för det eftersom jag inte tränat på så länge. Jag förstod ju att jag troligen inte gått ner så vansinnigt mycket från förra veckan.
Totalt har jag nu gått ner exakt 8 kg. Och det är väl inte helt fel. Känns bra. Blev dock avundssjuk på min pappa häromdagen. Mamma berättade att han gått ner 7 kg på en vecka nu när han är sjuk. Jag gick ner nästan 7 kg på 3 veckor... Men jag vet - det är inget sätt man vill gå ner i vikt på. Stackars pappa, jag hoppas verkligen att han blir piggare snart.

Back on track!! Ikväll har jag varit och tränat. Känns så otroligt skönt. Men jag tog det ganska lugnt. Gick i mycket rask takt på löpbandet i 20 minuter, sen körde jag crosstraining i 20 minuter. Inte värt att ta ut sig för mycket. Tror jag kör något liknande imorgon. Och på torsdag efter mötet ska jag och Sandra träna lite :) Så nu jäklar kör jag så det ryker :D

Och idag är det internationella kvinnodagen. Hur kommer det sig att männen får 364 dagar och vi kvinnor bara 1 dag..? Är inte det lite orättvist? Och till på köpet är det semledagen.. Men tack och lov så har jag aldrig varit någon semle-fantast. Jag tycker att de är alldeles för mäktiga och så är jag inte så förtjust i mandelmassan i. Så jag har inte svårigheter att avstå från dessa bakverk. Mycket skönt.
Men det kom 20 semlor i mitt namn på jobbet idag. De var till våra proffice-konsulenter. Roligt att de får något som visar uppskattning uppifrån, tycker jag :) Lite pepp behöver alla, även om det är i form av kalorier... haha.

Ja, i helgen var vi bjudna till min svåger Magnus som har fyllt år. Första utmaningen där man är bortbjuden på middag. Var verkligen nervös och orolig för hur jag skulle klara det. Inte bara för matens skull, utan för att det skulle komma andra som man måste förklara sopporna för. Men det var bara fam. Rosenblad och sen Annikas syster med sambon Dennis och lille Alexander (3 månader). De hade inga problem med att förstå och acceptera. Skönt! Och så hade Mange och Annika gjort smörgåstårta, så det plågade inte mitt luktsinne ;)
Alltid trevligt att träffas. Och lille Alexander som är så söt! Han pladdrade och gurglade för fullt. Man kan knappt ta ögonen ifrån honom. Den lille charmknutten stjäl allas uppmärksamhet. Han satt hos mig en lång stund i soffan. Så otroligt mysigt att snuffsa på honom :) Man blir ju lite sugen...
Något annat som var roligt var att alla såg att jag gått ner i vikt! :D Det är så roligt nu när det börjar synas.

I dag hade jag tänkt börja träna igen. Men efter en hel dags pratande på jobbet så sa halsen nej. Har även fått näsblod flera gånger idag. Gaahhhhh jag blir vansinnig!! Hade ju längtat så!! Men man ska ju lyssna på sin kropp.
Micke och jag gick en promenad istället. 50 minuter i rask takt. Alltid något. Tog på mig min svarta, längre kappa också. Den är lite varmare. Och jag blev ju lite glad när jag märkte att den inte alls var lika trång över bysten och i midjan. Det är så roligt!
Men när vi kom hem var det hockey. Slutspelet har dragit igång. Micke gjorde sig ett par ost-knäckemackor. Kan säga att jag tittade mer på hans knäckemackor än på matchen... suck. Längtar verkligen efter mat. Snart har jag kört i 4 veckor. Bara 4-6 veckor kvar..........

Har även pratat lite med Sandra på Facebook. Vi har bestämt att vi ska ses på gymet på torsdag efter min gruppträff - om jag är ok i halsen då. Och så ska vi köra löpträning på söndag och efter det ska vi ta en kaffe/te nånstans och prata lite :) Så roligt att ha träffat någon som också går på Xtravaganza som man kan träna och diskutera saker med.

Nu ska jag ta min sista soppa för dagen. Och dricka vatten.

Adjö på er...

Äntligen är fredagen här. Veckans bästa dag, då man får ta helg. Jag har klarat att jobba och prata i telefon två dagar på raken. Rösen är kvar och hesheten blir mindre och mindre för varje dag. Men det är jobbigt att prata. Jag var hos läkaren på vårdcentralen idag, då jag varit lite orolig för halsen. Men det var ingen halsfluss eller något annat farligt. Bara att prata på som vanligt, sa läkaren.
Men jag får verkligen anstränga mig för att prata - vilket känns trist. Men nu under helgen ska jag säga så lite som möjligt, så är jag kanske återställd på måndag.

Helgen har en rejäl utmaning att bjuda på. Min svåger har fyllt år och han ska firas imorgon. Det är första gången man är bortbjuden, där det vankas god mat och dryck. Och jag ska varken äta eller dricka något (mer än mina soppor och vatten). Mina svärföräldrar, min svåger och hans familj vet om detta med Xtravaganza. Men jag är rädd att det kommer fler som inte vet om. Det kommer att bli ifrågasättanden - för det blir det alltid - och jag kommer att bli ett samtalsämne under kvällen. Vill inte det. Men jag hoppas att de kommer att förstå och vara positivt inställda till det här med att jag bara äter soppor.
Samtidigt är jag nyfiken på om de kommer att se att jag har gått ner i vikt, för de har inte träffat mig sedan jag började med detta programmet. Så det är lite skräckblandad nyfikenhet måste jag säga.  Det får helt enkelt gå som det går. Om inte annat så har jag min man, svärmor och svärfar på plats som avgudar och beundrar det jag gör. Så jag behöver förhoppningsvis inte vara så orolig.

Jag vill även säga grattis till Frida som har fått jobb!! :) Det har även löst sig med andra problem, jag är jätteglad för din skull!! <3

Nu ska jag ta tag i tvätten som ligger här. Inge kul fredagsgöra, men ett nödvändigt ont :)

Att det ska vara så förbannat svårt att bli FRISK! I dag har jag pratat hela dagen på jobbet. Om det gått bra..? Tja, det beror väl på hur jag ser det. Har fortfarande rösten kvar, men det gör rejält ont i halsen och det känns som om det finns ett öppet sår där nånstans :( Imorgon ska jag ringa vårdcentralen så de får titta i halsen. Börjar bli rädd att det är nån jäkla halsfluss eller nåt annat djävulskap. Har också en känsla av att det har fastnat någon liten matbit eller liknande i svaljet - som jag varken kan svälja ned eller hosta upp. Mycket irriterande.

Har precis kommit hem från veckan s träff med Xtravaganza. Det har varit intressanta diskussioner om mental träning, varför den behövs, hur den ska utövas osv. Men jag är ju SÅÅÅ sugen på att komma igång med träningen så att min viktnedgång kan sätta en sjuhelsikes fart igen. Vill verkligen inte att det ska stanna av nu! Gaahhhh!!!!

Nepp, nu ska jag ta min varma svampsoppa, så kanske det känns lite bättre i halsen om en stund.

Yes, jag har jobbat idag. Har gått rätt bra eftersom jag inte har varit schemalagd i telefonen något idag. Så jag har haft möjlighet att kunna vara tyst. Dock har man ju pratat lite och jag hade workshop på eftermiddagen då jag pratade konstant i en halvtimme. Gick bra, men kändes skumt i halsen efteråt. Undrar verkligen hur det kommer att gå imorgon när jag ska sitta och prata i telefon i 8 timmar... blir ju spännande. Men märker jag att det inte funkar så får jag helt enkelt avbryta.

Efter jobbet idag hade jag möte med Sandra på Xtravaganza. Var egentligen tänkt att vi skulle köra konditionsträning (som vi egentligen skulle gjort förra onsdagen), men eftersom jag fortfarande inte är helt frisk, så satt vi och pratade lite. Vi pratade mål och diskuterade det som jag missade på förra torsdagsträffen. Jag har satt upp mitt eget slutmål nu också! Känns jättebra!
"Jag Anja, ska väga 65 kg på midsommarafton 2011. Jag kommer då att ha en nyinköpt vacker sommarklänning som jag känner mig fin i - och den dagen ska jag vara stolt över mig själv!"

Det kändes så skönt att prata med Sandra idag. Jag behövde nog det nu när jag varit sjuk ett bra tag. Och inte får jag träna än. Attans! Men jag förstår ju att det bara är dumt. Det blir ingen träning denna veckan, men jag hoppas verkligen att jag kan komma igång på måndag igen.

Resultat då..? Ja, totalt så har jag nu gått ner 6.8 kg. Jag är väl nöjd med det, men nedgången har liksom stannat upp lite nu, känns det som. Det gör mig lite besviken. Men vad kan jag begära? Jag har ju inte kunnat träna på snart två veckor. Jag får koncentrera mig på sopporna och omega3-pillren.

Nu ska jag sätta mig i soffan. Micke har bryggt kaffe. Ska ge mig på att prova det nu, hoppas det smakar bättre än igår... (berodde inte på dåligt kaffe, utan dålig smak/andedräkt i munnen från sjukdomstiden)

Håll tummarna för mig imorgon, så rösten håller!! :)

För ett år sedan hade jag bestämt mig. Antingen var det den 27:e eller 28:e februari 2010 som jag och Ida diskuterade lite via sms. Det vi pratade om gällde framtiden. Boende, barn, giftermål. Micke var inte hemma den helgen, han var i Stockholm med jobbet. Efter att ha funderat lite på vår sms-konversation, bestämde jag mig för att fria till Micke. Varför vänta?? Vi skulle två veckor senare, den 15/3, fira vår 7-årsdag, så jag tyckte att det kunde vara lämpligt.
De två veckorna fram tills dess var fyllda med nervositet och planerande för hur jag skulle bära mig åt. Vart skulle jag fria? Hur skulle jag göra det? Vad skulle jag säga? Vad skulle Micke svara?
Berättade för några kollegor på jobbet om mina planer. Var tvungen att ventilera det med någon. Jossan, som satt närmast mig på jobbet, och som jag umgicks mycket med, blev den som stöttade mig mest genom detta.
Även Ida såklart! Och Frida! Men de befann sig ju inte där jag var om dagarna..

Men hur frieriet gick till berättar jag längre fram, den 15 mars. Då har vi varit ihop i 8 år (herregud!) och har 3-årig förlovningsdag.

Nu under kvällen har rösten börjat komma tillbaka. Sakta, sakta. Härligt! Förhoppningsvis mycket bättre imorgon, så jag ska göra ett försök att jobba. På kvällen ska jag till Nordic Club, men inte för att träna. Det är för snart. Jag ska på möte med Sandra. Vi ska prata lite mål, jag ska sätta upp mina egna mål och ta igen lite av det jag missade på träffen i torsdags. Ska bli roligt!

Ser fram emot att få andas frisk luft. Har inte varit utanför dörren på en vecka! Men vad gör man när man drabbas av förkylningen från helvetet..? :)

Nu hoppas jag bara att pappa blir frisk snart med. Han har fått lunginflammation :( Krya på dig, pappa!

Jaha det var mig en ordentlig pärs jag har gått igenom. Har inte orkat att skriva i bloggen tyvärr.
I tisdags förra veckan jobbade jag hela dagen. Det var otroligt kämpigt men jag gav mig inte. När jag kom hem den kvällen hade jag 39.5 i feber. Och jag kände bara att det som INTE FICK HÄNDA hade hänt. Jag som var i full gång med träning och soppor. Febern höll sig mycket hög ända fram till lördagskvällen. Under söndagen - igår - började den sjunka som tur var. Men vad hände istället?? Min röst försvann helt och hållet. Och den är fortfarande borta. Saknar den. Det är mycket frustrerande att bara kunna viska.
Vi har varit i kontakt med sjukvårdsrådgivningen. Jag undrade om jag kanske skulle kunna gå och jobba imorgon eftersom det är den dagen jag inte ska sitta i telefon, utan kan göra lite annat. Men det fick jag absolut inte, sa sjuksköterskan. Blev även belagd med totalt talförbud. Ska inte ens viska - det enda som jag kan göra - eftersom det anstänger stämbanden mer. Fan också, rent ut sagt! GRRRR!!
Vet att det heter tiga är guld, men jag håller inte med!!! Jag vill komma igång med träningen igen, jag vill jobba igen. Imorgon är min sista sjukdag. Om inte rösten behagar pallra sig tillbaka så måste jag till läkaren för ett sjukintyg på onsdag morgon. GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Viktnedgången då? Jodå, den har flytit på rätt bra trots att jag inte kunnat träna på över en vecka. Tack och lov. Måtte den fortsätta med det. Har inga mått eller exakta kilon i huvudet nu, tar det på onsdag, när det är dags för ny vägning.
Men jag har i alla fall gått ner 6.8 kg totalt, så mycket vet jag. Och det känns jättebra!

Jag sov ut till 8.30 i morse och tog det sedan rätt lugnt med frukost (persikosoppa) och tidningsläsande. Sedan var det iväg till Nordic och crosstraining. Körde 40 minuter, sen kände jag att jag var rätt slut. Härligt! Jag passade även på att byta ett par sorter av min soppa som jag inte är så förtjust i. Ska man nu leva på sopporna så kan man ju unna sig att dricka de som man tycker är goda. Anser jag.
Sen var det hemdags. Så fort jag kom hem tog jag reda på när nästa buss/tåg gick till Nybro. Fick till min förskräckelse reda på att nästa tåg gick om 30 minuter. Jag hade inte lagt fram något av grejerna som Micke skulle ta med sig (eftersom han skulle komma efter till Nybro med bilen efter att han slutat jobbet). Jag hade ingen bokad biljett och jag skulle INTE hinna gå ner till stationen, då det tar mellan 20-25 minuter. Hade inte heller packat upp träningskläderna och den blöta handduken som jag inte vill ska ligga i väskan tills imorgon kväll.
Så man kan väl säga att jag fick eld i baken, slängde fram de grejer Micke ska ta med, la fram neccessären och la ned Levaxinen och andra förnödenheter. Eftersom mitt bankkort kärvar och väljer att funka lite när det vill, så tog jag med mig en 500-lapp. Ringde efter taxi och bokade tågbiljetten (eftersom det kostar 41 kr via nätet, och 100 kr på tåget...) Taxin kom 5 minuter innan tåget skulle gå och jag var såååå stressad! Önskar att jag sagt till taxichauffören med en gång att tåget snart skulle gå, men jag väntade tyvärr med det. Han tog det så lugnt så och pratade om allt mellan himmel och jord. GRRRR! GASEN I BOTTEN!!
Väl framme så var det väl en halvminut kvar och jag gav honom min 500-lapp. Och vad säger han då??? "Har du inget mindre? Jag kan inte växla den". Han sprang mot pressbyrån för att få den växlad, men han insåg att han inte skulle hinna det. Han lät mig gå ombord på tåget och har mitt hemnummer, så han ska ringa mig imorgon, så jag kan betala taxin. Var ju i alla fall sjysst. Kunde dra en lättnadens suck när jag satte mig ner på tåget :)

Väl hemma i Nybro så får jag veta att mamma inte mår bra. Jätteförkyld, kan knappt prata och ont i öronen. Feber. Typiskt! Stackars lilla mamma :(

Snart kommer Micke. Tänkte att han och jag skulle åka och köpa en blomma till pappa med en gång. Pappa är och pistar backen efter dagens åkningar. Imorgon är det vi som håller den öppen. Tråkigt nog kan förmodligen inte mamma följa med. Så det blir pappa, Micke och jag. Men vi får försöka klara oss :)

Idag är heller inte så jobbig som igår, vad gäller mat och sånt. Igår var en riktig "nere-dag", men man måste nog ha dem också.

Det svåraste av allt, tycker jag. Helgen. Kan man inte hoppa över den och bara ha veckodagar, fast man slipper jobba två veckodagar...? Lunchen på jobbet går bra, man tänker inte lika mycket på att alla andra ÄTER MAT, men det gör man hemma. När Micke lagar mat till sig och sätter sig vid matbordet för att äta vill jag ibland bara gråta. Men jag vet, det är löjligt att maten ska vara en så stor del av det sociala umgänget. Micke och jag kan ju såklart sitta och prata ändå vid matbodet som vi brukar göra. Men jag äter inget. Eller så sitter jag där med min shake. Ni får tycka att jag är galen om ni vill, men det blir inte samma sak.
Och när jag tänker på att jag nu har hållt på med detta i 1½ vecka snart - och att det är ca 8 veckor kvar - då börjar jag fundera på om jag verkligen kommer att palla detta.
Jag säger mig själv att det blir bättre och bättre ju längre tiden går. Och jag kan bara säga såhär:
Jag HOPPAS det.

ÄNTLIGEN! Nu har jag äntligen köpt munspray, verkar funka helt okej.

Mötet idag var kul. Det var några nya med. Så vi är totalt 8 i gruppen, men en fattades idag. Kul att träffa andra och se hur de tänker och varför de hamnat på Xravaganza.

Vill även säga GRATTIS till min käre far, som fyller år idag :) Har ringt honom på förmiddagen och grattat, men grattar här igen :)

Jaha, nu har jag inte skrivit bloggen på två dagar. Jag vet, det är dåligt. Men jag har mina skäl...
I tisdags var Ida och jag på Nordic och tränade. Jätteroligt! Men det kanske inte var det smartaste att först köra en halvtimme tuff träning på crosstraining-maskinen, sen en halvtimme på löpbandet och sen en timmes Zumba... Med tanke på hur lite jag får i mig på en dag, så ska man nog inte träna så hårt.
Så dåligt som jag mådde när jag kom hem, har jag inte mått på väääldigt länge. Låg helt död i soffan. Kändes det som. Tillslut blev illamåendet så illa att jag fick gå och kräkas. Lovade mig själv att aldrig göra om det. Det kanske funkar att träna så pass hårt, men då bör man nog äta normalt också.

Igår, onsdag, mådde jag inte bra. Mådde fortfarande illa och undrade om det berodde på träningen från dagen innan, eller om det var något annat. Men när jag kräkts på jobbet och klockan var 13.30 så bestämde jag mig för att gå hem. Det var fler som gått hem den dagen pga illamående. Så det var väl nån jäkla sjuka.
Jag vägde mig igår morse också, efter att ha ätit soppor i en vecka. Skönt att ha klarat det så långt.
RESULTAT: -3 kg

Idag mår jag bättre. Inget illamående, men är väldigt trött. Nu ska jag iväg på veckans möte med Xtravaganza. Tar med mig träningskläder så får jag se om jag orkar det efter mötet. Annars har jag i alla fall fått mig en promenad till stan och hem igen, vilket är en promenad på ca 40 minuter.
Måste även komma ihåg att köpa munspray, denna äckliga andedräkten gör mig tokig. Till och med vatten smakar illa!!

Tjingeling!

Ja då var det alla hjärtans dag igen. Känner mig lite kluven över vad jag verkligen tycker om denna dag. Egentligen tycker jag att man ska kunna visa sina känslor för de man älskar lite oftare. Men samtidigt så anser jag att man gör det. Eller jag - kan inte svara för vad andra gör och inte gör. Men jag upplever även att de som står mig närmast också visar sina känslor.
Sen behöver det ju inte bli ett sådant kommersiellt jippo som det faktiskt är. Vi tar över mer och mer efter amerikanerna. Fast - samtidigt så kan jag inte låta bli att tycka att denna dagen är lite mysig :)
Som sagt - något kluven.

Halvvägs till jobbet idag kom jag på att jag glömt ta med min soppa till lunchen. Men tänkte att jag kunde cykla hem på lunchen och hämta den. Men när klockan närmade sig lunchdags kände jag bara att jag INTE ville cykla hem i snön som vräkte ner. Vilken tur att Micke ringde mig 5 minuter innan min lunch och sa att han kunde komma bort med den.. Tack älskling!

Snön har vräkt ner hela dagen. Men som tur är är det inte i form av snöstorm, utan det är stora, fina flingor som dalar ner. Ungefär som man vill att det ska vara på julafton :)
När jag kom hem väntade underbara röda rosor, ett gulligt kort och en liten nalle på mig.
"Till världens bästa hustru!!! Du är mitt allt, nu och för alltid!!!" stod det i kortet.

Kilade ner till Maxi och köpte en fin murgröna på ett hjärta, en söt hjärt-formad ask som jag la några Geisha i och ett fint kort.
Och jag klarade också av att avstå från en Geisha, det ni! :) Nä, det var faktiskt inte så svårt, det är svårare att motstå frestelsen av en macka eller en frukt....

Älskling kommer hem sent idag, runt 22, så det blir tyvärr inte så mycket Alla Hjärtans Dag-mys. Men vi har ju varandra, så jag tror att vi överlever :)

Natten till idag har varit lite irriterande. Jag har vaknat ofta och haft tanken att "nu måste det vara dags att gå upp...", men då har klockan varit 02.30 eller 04.00 eller 05.45... Men jag ska inte klaga för mycket, för jag har lyckats somna om med en gång. Vet inte om dessa tillvaknanden beror på att jag har varit lite spänd inför EasyLine-passet på Nordic idag.
Men när vi vaknade i morse - när det verkligen var dags att gå upp - kände jag huvudvärken. "NEJ" var min första tanke. Inte huvudvärk nu! Jag som är längtat efter EasyLine... Men så sa Micke att han också hade ont i huvudet, så troligen var det lite dålig luft i sovrummet. Och när jag gått upp, druckit lite vatten och fått i mig dagnens första soppa så kändes det bra igen. Vilken tur!

Det var mycket roligt med EasyLine idag! Dock ett misstag jag gjorde - jag tänkte inte direkt på uppvärmningen, utan körde för fullt med en gång. I början kändes det inte om att det skulle vara så svårt/tungt. Men det blev jag varse efter ett tag - att detta var betydligt tyngre än jag trodde i början. Man kände sig lite sör i armar och ben när passet var klart. Men vilken underbar känsla!

När jag kommit hem igen var Micke sugen på promenad. Så vi traskade iväg. Vi hade i åtanke att vi ville gå förbi Slottet. Så vi gick dit, via Lindö och stan. Vi gick sedan vidare mot området kring Krusentiernska och sedan hem igen (bor vid nya polishuset, för de nya läsare som inte visste). Promenaden tog allt som allt 1,5 timme, och då var det i rask takt. Kan säga att det var lite tungt att gå uppför trapporna till lägenheten efter denna dagen. Men det känns så bra, då vet man att man varit nyttig :D

Det roliga är också att det känns i kroppen att det händer saker, det känns att man börjat gå ner i vikt. Jag är så sugen på att ställa mig på vågen imorgon på morgonen, men ska försöka låta bli och vänta tills onsdag morgon.

Nu blir det nog till att stryka lite tvätt. Sen läsa lite, tror jag. Och klockan 20 är det Solsidan, det får man INTE missa.

Ha nu en riktigt trevlig kväll!

I morse vaknade jag klockan 8, när Micke gick till jobbet. Vad känner jag då..? Hunger. Jag blev så sugen på att ta en macka till frukost. Blir man hungrig är det svårt att motstå frestelsen. Men det är ju så att man ser hinder när man tar bort ögonen från målet. Och här såg jag inte riktigt målet eftersom magen knorrade.
Men - tack och lov - så försvinner hungerkänslan när man dricker vatten eller tar sin soppa. Helt otroligt att man inte är hungrig sen.

Klockan 10.30 idag hade jag första mötet med Sandra, som är coach på Nordic Club (den fysiska biten). Mycket härlig människa måste jag säga! :) Hon tror på mig och peppar mig. Det här kommer att gå kanon!
Vi pratade igenom lite om vad jag har för mål, och hur min träning sett ut tidigare.
Sen gick vi upp till övervåningen till gymmet och tittade lite på konditionsmaskinerna. Kan säga att jag kände en viss lättnad när jag såg att det var samma maskiner som på stället där jag tränat innan. Det är faktiskt något av en trygghet, särskilt som jag trivdes med just de maskinerna.
Efter att ha provat crosstraining och löpbandet så fick jag fortsätta på egen hand.

Efter träningen, när jag kom hem, kom huvudvärken smygandes... typiskt! När jag har fått ont i huvudet tidigare under veckan har jag bara behövt dricka lite vatten så har det gått över. Men det hjälpte inte idag. Det blev värre och värre. Så det var bara att ta huvudvärkstablett och gå och vila.
När Micke kom hem strax innan kl 16 var det fortfarande inte helt borta. Vi gick på promenad, bort till City Gross (via Skälby) och tillbaka. Luft brukar underlätta, och det gjorde det även idag. Nu när vi är hemma igen så är det liiiite huvudvärk kvar, men det är inte mycket.

Har börjat ladda inför EasyLine-passet imorgon. Ska bli grymt roligt! :) Men nu är det dags för soppa och sen är det Melodifestivalen :)

...enligt boken jag har fått hem från Xtravaganza. Men jag vet inte, det känns inte särskilt jobbigt. Det jag har reagerat mest på är att jag är fruktansvärt kall om händerna och jag fryser mer än vanligt. Men det har säkert med omställningen att göra.

I morse kunde jag inte motstå frestelsen att ställa mig på vågen. Vet att jag egentligen borde väga mig en gång i veckan, och då göra det när jag hållt på i en vecka. Men men... är man hiad så är man.
Resultatet var i alla fall -1 kg på två dagar. Känns helt ok :)

Nu är det kaffetime och mys med Micke i soffan. Och så Let´s Dance förstås.

Idag har hungern kommit och gått. De första dagarna under en viktminskning använder kroppen de energilager som finns i muskler och i levern. Dessa energilager kallas glykogendepåer, som består av socker. Innan kroppen börjar förbränna fett, så måste glykogendepåerna tömmas. Längtar tills de är tömda så fettet kan börja förbrännas. Må det brinna i helvetet :)

Men det som är skönt är att hungern försvinner när man dricker vatten. Tänk vad man kan "lura" kroppen! Idag har jag väntat lite längre med att ta den sista soppan. Tänkte att jag ska ta den nu runt kl. 19. Igår tog jag den tredje (och sista) soppan kl. 17, och sedan fyller man inte på med någon mer soppa förrän vid frukosten kl. 07. Så nu har jag lyckats hålla mig i två timmar extra, vilket har gått bra.
Jag var ute på en promenad tidigare. Men fy sjutton, vilket otäckt väder. Snålblåsten som var när jag gick ut, övergick till SNÖSTORM, och den härjar fortfarande där ute :( Så nu är det vitt både i luften och på marken. Suck!

Men på hemvägen under promenaden stannade jag till på Maxi, där jag köpte en tungskrapa och Omega3-kapslar. På Apoteket köpte jag SB12 munskölj. Det är nämligen så att när man inte äter kolhydrater och kroppen börjar förbränna fett så kan man få en riktigt dålig andedräkt som tydligen kan innebära att det luktar riktig ve och fasa... Jag ska även köpa ett munspray som man kan ha vid behov. I och med detta har jag garderat mig, ifall detta med dålig andedräkt inträffar.

Snart kommer darling hem. Han vill säkert ha kaffe, så jag laddar bryggaren :)