be great

För ett år sedan hade jag bestämt mig. Antingen var det den 27:e eller 28:e februari 2010 som jag och Ida diskuterade lite via sms. Det vi pratade om gällde framtiden. Boende, barn, giftermål. Micke var inte hemma den helgen, han var i Stockholm med jobbet. Efter att ha funderat lite på vår sms-konversation, bestämde jag mig för att fria till Micke. Varför vänta?? Vi skulle två veckor senare, den 15/3, fira vår 7-årsdag, så jag tyckte att det kunde vara lämpligt.
De två veckorna fram tills dess var fyllda med nervositet och planerande för hur jag skulle bära mig åt. Vart skulle jag fria? Hur skulle jag göra det? Vad skulle jag säga? Vad skulle Micke svara?
Berättade för några kollegor på jobbet om mina planer. Var tvungen att ventilera det med någon. Jossan, som satt närmast mig på jobbet, och som jag umgicks mycket med, blev den som stöttade mig mest genom detta.
Även Ida såklart! Och Frida! Men de befann sig ju inte där jag var om dagarna..

Men hur frieriet gick till berättar jag längre fram, den 15 mars. Då har vi varit ihop i 8 år (herregud!) och har 3-årig förlovningsdag.

Nu under kvällen har rösten börjat komma tillbaka. Sakta, sakta. Härligt! Förhoppningsvis mycket bättre imorgon, så jag ska göra ett försök att jobba. På kvällen ska jag till Nordic Club, men inte för att träna. Det är för snart. Jag ska på möte med Sandra. Vi ska prata lite mål, jag ska sätta upp mina egna mål och ta igen lite av det jag missade på träffen i torsdags. Ska bli roligt!

Ser fram emot att få andas frisk luft. Har inte varit utanför dörren på en vecka! Men vad gör man när man drabbas av förkylningen från helvetet..? :)

Nu hoppas jag bara att pappa blir frisk snart med. Han har fått lunginflammation :( Krya på dig, pappa!