be great

VARFÖR ska jag ALLTID drabbas? Det är så fruktansvärt tråkigt. Tyckte att jag hade haft min beskärda del av sjukdom denna vinter/vår. Men nu upprepar sig samma sjukdom igen. Jag har feber, hostar, nyser, snörvlar och är täppt i näsan om kvällarna.
Jag som skulle ge järnet med träningen den sista tiden som jag går på soppa. MÅTTE detta verkligen gå över snabbt, så det inte blir så långdraget. Hopplöst tråkigt att förlora sina krafter man byggt upp med träningen och sedan förlora dem för att man är sjuk i en vecka. Vill jag INTE veta av.

Men något positivt idag är vägningen jag gjorde i morse. Gått ner exakt 13 kg nu!! Och det känns bra. Har inte tagit några mått. Orkar inte.. Får se om jag kanske gör det imorgon, eller om jag eventuellt väntar tills nästa onsdag.

Igår var vi duktiga här hemma. Micke tömde alla gamla planteringar som stod kvar på balkongen sen i höstas. Skurade rent trallen,  dammsög emellan/i alla springor, skurade alla räcken. Torkade av alla karmar runt fönstren. Jag planterade nya blommor, putsade sovrumsfönstret och balkongdörrsfönstret (insida, utsida och emellan). Tvättade en massa maskiner tvätt (12 stycken tror jag!!). Mattor, gardiner, kläder, sängkläder, dukar mm mm. Dammsög sängen och bäddade rent. Torkade av/ur alla köksskåp och gjorde rent bakom spisen.

Allt som allt tog detta sin lilla tid. Så runt 18 på kvällen var vi ganska trötta. Då var det bara att slänga de svarta sopsäckar med blommor, jord, grill mm som stod utanför vår ytterdörr. Och border som vi hade på balkongen. Det var helt förstört. Pallade väl inte trycket från snöraset ;) Stolarna var dock helt ok. De ska bara oljas, liksom trätrallet på golvet. Men eftersom det typiskt nog regnat inatt och idag på morgonen, så får det nog vänta några dagar.

Idag har jag grundat dagen med löpning i 30 minuter och 15 minuters rodd. Wohaw! Lär kännas lite i musklerna imorgon :D
Nu är det dags att återuppta städningen, där vi slutade igår.

Idag har vi varit runt överallt, känns det som. Janne och Ann-Britt kom vid 12-tiden. De skulle över till My´s Blommor på Öland. De har i stort sett fördubblat sin butiksyta och hade en form av premiär idag. Jättebilliga blommor!! Köpte bland annat penséer, påskliljor och pärlhyasinter. Så imorgon blir det till att plantera på balkongen :D Längtar!
Medan vi ändå var där, åkte vi till ÖoB och köpte lite olika saker, så som schampoo och balsam. Vi har varit på Ölands köpstad och besökte en inredningsaffär (som hade 50% på allt i butiken!!) där vi hittade en jättefin tavla att ha i köket och två fina ljushållare att ha på varje sida om Slott-tavlan som vi har över sängen. Vi har även varit på Plantagen, Maxi och Coop. Och på Coop hittade Micke en jättefin matta som vi nu ska ha i köket. Har varit på jakt efter en länge, men inte trodde jag att vi skulle hitta den på Coop av alla ställen :)

Imorgon blir det till att få i ordning här hemma, sätta upp nya tavlan, ljushållarna, städa, ta in julbelysningen från balkongen (den har inte varit tänd på länge, men har inte kunnat komma ut för att få bort den förrän nu, pga snön), städa balkongen och såklart fixa planteringarna.

Nu vid 20.00 är det Körslaget på tv. Alltid kul med musik :) Sen kl. 20.30 släcker vi ned eftersom det är Earth Hour. Och - så får vi inte glömma att ställa FRAM klockan en timme. Lika bra att göra det ikväll, anser jag. Då känns det inte så konstigt imorgon bitti :)

På måndag eller tisdag tar vi nog en tur till stugan på Ekö och se hur läget är där. Alternativt grovstäda lite eftersom jag vill ha mitt 25-årskalas där :)

Som ni märker på alla smileys, så är jag på gott humör idag. Livet leker! :D

Idag är det våffeldagen. Har ni ätit någon våffla? Jag har det då inte, och jag är inte ledsen för det. Inte har jag fått något av tranan heller :)
Det var tider - när man som barn la fram sina kalasbyxor och hittade något gott i dem på morgonen. En lite kul tradition, måste jag säga. Det förhöjer vardagens tristess :)

Nu är det helg, men jag är inte bara helgledig. Har en långhelg att se fram emot. Är nämligen ledig måndag och tisdag också.
Vadan detta då? Jo, jobbet har varit på oss om att om man har inarbetad tid (ATK) som man har kvar sedan den ranson man fick 1 april förra året, så måste den tas ut senast 31/3. Jag vet att jag inte har något sådant kvar. Men samma sak gäller för de 4 halvdagar vi har rätt att ta ut. Jag var dock säker på att de var förbrukade i samband med ledigheten kring bröllopet i höstas (eftersom jag sa till schemaläggarna att plocka av dessa halvdagar). Men jag fick för mig att gå in och kolla - bara för säkerhets skull - att jag inte hade något kvar som skulle brinna inne. Och då låg alla dessa 4 halvdagar kvar!! Jaha, hur ska jag hinna få ledigt två dagar med så kort varsel..?? Pratade med en schemaläggare i Göteborg som hjälpte mig få ledigt på måndag - vilket var lite småtjurigt att få igenom. Tisdagen var inga problem, då jag inte är schemalagd dessa dagar, utan jobbar mer mot mitt team på orten. Så de får klara sig utan mig ett par dagar :)

Nu är det snart final i Let´s Dance!

Ha en trevlig kväll!

Det var inte "bara" ett kg mindre sedan förra vägningen. Det var 1,7 kg som jag tappat den senaste veckan. Jag är då alltså nere på 10,7 kg!!!! Och DET innebär att jag nått två av mina delmål. Det första var att komma förbi 90 kg-gränsen. Det andra var att tappa 10 kg.
Blev så glad i morse att jag till och med kom ihåg att ta mina mått, som jag redovisar nedan.
Lår: - 0,5 cm (totalt 8,5 cm)
Stuss: - 3 cm (totalt 8 cm)
Midja: - 4 cm (totalt 11 cm)
Byst: -6 cm (totalt 11 cm)
Överarm: samma som innan (totalt 4 cm)

Nu ska vi på VIP-kväll på Cervera på Hansa :D

Det verkar som det blir en lika underbar dag idag också :) Härligt! Men vad som inte är härligt och som jag tycker är lite konstigt är att på vardagsmorgnarna är man alltid trött när man ska gå upp. Men på lördag- eller söndagsmorgnarna kan man lätt kliva upp innan kl. 8 och vara PIGG!?!? Händer mig ofta...

Idag mår jag faktiskt väldigt bra. Det onda på utsidan av halsen var troligen en kärlinflammation som man sa till mig på Kalmarjouren i torsdags kväll. Diklofenaken har nog hjälpt till. Känns nästan ingenting idag, så otroligt skönt! Hoppas på att kunna gå och träna imorgon igen.

Igår hade jag käre bror på besök och lite senare kom mamma och pappa. Jag var baksugen, så eftersom det skulle bli 4 personer som skulle fika (inkl. Micke), så passade jag på att göra en tårta. Tycker verkligen det är roligt att baka tårtor. Men kan göra på så många olika sätt och variera dekorationerna så mycket. Just igår blev det en chokladtårta fylld med chokladsmörkräm och marsankräm. Den var tänkt med något som heter ganache (150 g hackad mörk blockchoklad blandad med 1 dl het vispgrädde). Uppe på tårtan la jag vita chokladhjärtan och små silver-socker-kulor. Kanterna spritsade jag med grädde. Det verkade som om den blev en fröjd både för öga och gom :)

Nu ska jag nog gå och ta mig en dusch.

Ha en bra söndag!

Vad jag blir trött ibland! Igår kväll kände jag någon lättare smärta i närheten av käken, men kunde inte riktigt komma fram till var smärtan hade sin begynnelse. I morse kände jag att jag var väldigt öm på höger sida av halsen. Särskilt på en punkt. Det blev värre under förmiddagen och min kollega påpekade att jag hade en mycket synlig blodårder som gick från halva kinden och ner på halsen. Där den slutade var den ömmaste punkten (precis där där man känner efter pulsen). Denna blodårder har aldrig varit där innan. Och genast så blev man orolig. Och börjar föreställa sig en massa olika hemskheter som kan hända. Ringde runt mellan sjukvårdsrådgivningen och vårdcentralen. Slutade med att jag hamnade på Kalmarjouren nu ikväll.
Läkaren var lite underlig. Hon hade aldrig sett något liknande. Hon var tvungen att fundera en stund. När hon hade gjort det och kommit tillbaka så sa hon att det troligen var en kärl-inflammation. Jag ska då äta Diklofenak i ca 7 dagar. Men om det inte var bättre under morgondagen eller om ömheten spridit sig så skulle jag ringa vårdcentralen på dagtid och få en tid till mig husläkare. Men om man ska ge det lite tid under morgondagen, så jag hinner känna efter, så skulle jag troligen inte hinna få en tid till vårdcentralen imorgon i alla fall. För om jag skulle ringa dem runt 12.30 så är troligen tiderna slut.

Men ja, ja. Vi får väl helt enkelt avvakta och se. Men nu måste jag hålla mig stilla i några dagar i avvaktan på att jag ska bli bättre. Jag vill ju TRÄNA! Blir vansinnig på att det ALLTID ska vara någonting som jävlas med mig. Blir både ledsen och besviken.

Ja då var den 15 mars här. Micke och jag har varit tillsammans i 8 år. Vi har varit förlovade i  år och det är 1 år sedan jag friade. Måste säga att det känns lite tomt och konstigt att inte fira denna dagen eftersom vi har gjort det de tidigare åren. Har aldrig varit något jättestort, men vi har varit ute och ätit, haft mys hemma med någon mousserande och sådär.

Men för ett år sedan var jag riktigt nervös. Jag jobbade under dagen som vanligt, men kunde väl kanske inte riktigt koncentrera mig på det jag skulle. När jag slutade den dagen cyklade jag hem, men stannade till på Blomsterkrysset för att köpa en röd ros. Jag duschade, gjorde mig i ordning och satte på mig en fin svart klänning och ett par fina skor.
Under tiden jag gjorde mig i ordning, från det att jag kom hem tills dess att jag gick hemifrån så hann jag få i mig 3 glas vin (inte jättestora glas, bör tilläggas). Men jag var så nervös och behövde detta för nerverna. För jag skulle nämligen inte fria hemma, utan jag skulle göra det på Mickes jobb - på Systembolaget.
Jag hade förvarnat en av hans kollegor, så att ett par stycken visste om vad som skulle hända.

Systemet stängde kl 19 den dagen. Jag var där ca 18.50. När jag stod utanför butiken såg jag att det var några kunder där inne, så jag stod kvar utanför och trampade nervöst. För jag ville inte göra det när det var jättemycket folk. Och Micke han satt i kassan. Men tillslut var det dags att gå in. Jag smög in och försökte göra mig osynlig, men jag lyckades inte, för jag hörde Micke ropa från kassan "jag ser dig nog!" :) Så jag försökte så oberörd ut och gick bort till hyllan med champagne och mousserande vin, för det var något jag planerade att köpa. Måste ju ha något att skåla i efteråt ;)
Medan jag stod där och letade efter en Asti Araldica så kom Micke fram och frågade om det var något särskilt jag letade efter (för jag hittade inte den flaskan jag var ute efter). Jag svarade nej och han gick tillbaka för att hjälpa en kund i kassan. Efter en liten stund hittade jag den Astin som jag var ute efter och gick mot kassan. Min plan var från början att fria när han satt i kassan. Men han kom och mötte mig halvvägs fram. Och då var det bara att köra och hoppas på rätt svar.
Jag sa något i stil med: Jag har något jag vill säga till dig...
Och jag glömmer nog aldrig den oro som flög förbi i Mickes ansikte. Men den var borta på en sekund.
Sen tog jag fram rosen jag hade gömt bakom ryggen och sa de ord som jag övat på under två veckors tid. Man kan säga att det är en liten vers:

Jag kan garantera att det blir tufft ibland.
Jag kan garantera att en av oss, eller båda, kommer att vilja sticka någon gång.
Men jag kan också garantera, att om jag inte ber dig att bli min så kommer jag ångra det för resten av mitt liv.
För i mitt hjärta vet jag att du är den jag vill ha.
Vill du gifta dig med mig?

Svaret jag fick?
Ja, det vet du att jag vill, gumman!

Därefter var det glädjetårar, kyssar och kramar. Och applåder från de två kollegorna som var kvar i butiken och smygkikade :) Jag kan säga att jag gråter just nu, när jag skriver detta. Det är så underbara minnen och den känslan efteråt var så otroligt underbar. När vi gick hem var det som att gå på moln. Micke stannade till på Maxi och kom ut med underbara rosor. Sedan väntade middag på Larmgatan 10 inne i stan.
Det var en magisk kväll. Och vi kommer aldrig att glömma den.

Såhär i efterhand kan jag inte riktigt fatta att jag vågade göra det så offentligt som jag ändå gjorde. Men på sätt och vis var det bra och eftersom jag berättat det för en an hans kollegor innan så kunde jag inte banga ur. För det var jag nära att göra när jag slutat jobba den dagen.

Åh, så skönt att börja måndagen med ett träningspass. Otroligt nog lyckades jag komma när det var ovanligt lugnt - för att vara en måndag! Härligt! 30 minuter på crosstraining-maskinen och 30 minuter på löpbandet där jag varvade löpning och mycket rask promenad. Känns bra i hela kroppen efter det :)
Träningscoachen Sandra var där och berömde min träning också. Aldrig fel att få höra det :)

Något positivt i mitt liv just nu är att min tjänst på jobbet har blivit förlängd. Normalt sett jobbar jag som säljare/handläggare på kundtjänst. Men just nu är jag ett s.k handläggarstöd. Skulle kunna förklaras som så att när säljarna/handläggarna i kundtjänst behöver hjälp med kluriga ärenden eller frågor så vänder de sig till ett handläggarstöd. Vi är många handläggarstöd över hela landet. Men vi är bara 2 här i Kalmar. Jag tycker verkligen om det arbetet. Man går på möten, håller i workshops och ansvarar för kompetensutveckling av handläggarna på orten. Den tjänsten jag har nu skulle egentligen löpt ut den siste mars, men den blev förlängd till 31/8!! Är så glad!! Inte bara för att jag får fortsätta med att jobba med det jag tycker om - utan också för att jag då kan fortsätta med fasta arbetstider (8-16.30). Och det underlättar träningen jag utövar. Man får verkligen en rutin i vardagen. Annars om man jobbar som kundtjänstmedarbetare så kan man börja från allt mellan kl 7.45 till 12.45 (och varje kvart däremellan). Och då får man sannerligen ingen rutin på sin vardag!

För 3 år sedan befann Micke och jag mig i Paris. Vi var där av en särskild anledning - att förlova oss på vår 5-årsdag. Vi var där mellan 13-16 mars och förlovade oss den 15:e. Platsen var inte vilken som helst - högst upp i Eiffeltornet. Tänk att det är 3 år sedan!!
Men för 1 år sedan var jag riktigt, riktigt, riktigt nervös. Det var dagen innan jag friade till min älskade man. Imorgon kommer en liten berättelse om hur det gick till :)

Trodde att det skulle vara mycket bättre väder än vad det varit idag. Micke har jobbat och jag har försökt få lite ordning hemma. Har en garderob i hallen som är rena katastrofen. Så jag håller på att organisera upp den något. Har även strykit ett berg med tvätt, sorterat underkläder, hängt in, vikt ner i byrån och parat sockar. Jag har bytt sängkläder, dammsugit sängen och bytt överkastet och gardinerna. Har även försökt ge mig på snön som är kvar på balkongen. Men det var ju som att hugga i sten. Får helt enkelt stå ut med att se den förbaskade snön lite till.

Såg precis på nyheterna, de hade ett förlängt inslag om Japan och de tråkigheter som drabbat landet. Det var en hamnstad som var totalt ödelagd. Man fick se en liten filmsekvens där de från helikopter filmat staden innan tsunamin och en från efter. Det enda som fanns kvar var sjukhuset och ett fåtal byggnader. 10 000 man saknas - bara från denna hamnstad. Och så explosionen i kärnkraftverket! Fast de trodde inte att det skulle läcka ut någon radioaktiv strålning. Men vem vet..? Usch, så hemskt!! Jag har svårt att ta in sådana här katastrofer. Det är så långt från vår egen vardag.

Lite senare ikväll är det Melodifestivalen. Undrar vem som kommer ta hem segern ikväll. Vet inte riktigt vem jag håller på. Jag gillar Sara Varga - hennes låt är bra. Det är en fin melodi och en mycket tänkvärd text. Men det är ingenting som skulle fungera för övriga Europa. Jag tror att Eric Saade har en stor chans. Han har nog störst chans att lyckas i Tyskland. Så jag får nog hålla på honom :)

Idag har jag varit så fruktansvärt trött på allt vad SOPPA heter. Vill så gärna få en bit mat. Nu när vi var ute på promenad så kände jag matlukt på ställen där inte Micke kände den! Undrar om jag börjat inbilla mig... Men jag längtar verkligen tills jag är klar med sopporna och får börja äta mat igen. Dock skulle jag ALDRIG få för mig att fuska. Det finns inte på min världskarta just nu. Antingen kör man 100% eller så kan man skita i det helt och hållet. Men idag är väl bara en sån där dag helt enkelt...

Jag kom på igår kväll att jag faktiskt inte skrivit ut hur det har gått med mina mått, har ju bara skrivit viktnedgången i kilo. Men egentligen är måtten mer intressanta.

Så - till och med i onsdags har jag tappat följande centimeter.
Lår: 7 cm
Stuss: 5 cm
Midja: 7 cm
Byst: 5 cm
Överarm: 4 cm

Och jag kan säga så här - det känns bra! :D

Nu ska jag fortsätta med städningen.

Efter att ha kört crosstraining och löpband varje dag, tre dagar i sträck så kan jag säga att det känns i benen och bålen. Även armarna. Så underbart! Troligen kör jag lite imorgon också :) Det är så roligt, så jag kan inte hålla mig borta haha! Men på lördag får det nog bli vilodag och på söndag ska Sandra och jag köra löpning, vilket jag ser fram emot :)

Idag har det varit träff med min grupp. Vi hade invägning. Intressant att se kvittot som kom ut. Man ser precis vad varje ben väger, vad varje arm väger, hur mycket av den totala kroppsvikten som är fett (vilket man ser både i procent och i kilo) och massa mer saker. Kommer inte ihåg allt. Vi fick inte behålla kvittona, utan Sandra förvarar dem på Xtravaganza. Men det var skoj att jämföra med det första kvittot och det ska bli ännu roligare vid nästa invägning som är den 14 april :D Ska träna och ge gärnet för att det ska vara ännu större skillnad den gången. Det bör det ju vara, för jag tänker inte bli sjuk mer nu :)

I övrigt då.. vad händer i mitt liv utöver träning och soppor..? Kan väl säga att det flyter på som vanligt. Jobbet går bra. Kämpar på för att visa min allra bästa sida på jobbet inför den stundande varseln. Vi vet fortfarande ingenting mer än att ca 640 personer kommer att få gå. Man kan inte göra annat än att visa att man är att räkna med.
Äktenskapet går också bra förstås :) Vi älskar varandra lika mycket som för 8 år sedan och mycket mer därtill :) Igår var det 5 månader sedan bröllopet. Helt otroligt.
Blåsten är väl något som irriterar mig just nu. Regn, snöblandat regn, blåst/storm. Det viner ute och man kan ibland tro att fönsterna ska gå sönder. Ska man ut så är det bara att hoppas på att man har vinden i ryggen.

Snart kommer darling hem. Han skulle visst handla lite på vägen. Sen blir det soffmys resten av kvällen. Ska nog smörja in mig med lite goa krämer nu när man har duschat. Känna lite vardagslyx. Aldrig fel.

Åh, det känns så skönt att vara tillbaka och kunna träna. Fast jag har en känsla av att jag körde något för hårt idag. Körde en timme och det gjorde lite ont i öronen. Slog lock, på något sätt. Och när locket släppte så gjorde det riktigt ont. Men detta var bara under träningen, har inte känt av det varken innan eller efteråt. Som tur är. Det känns som om jag skulle behöva träna varje dag i 2 veckor nu, bara för att ta igen det jag missat. Men jag VET, det fungerar inte så. Bara en känsla jag har.
Efter träningen träffade jag en av de andra i min grupp i omklädningsrummet. Hon hade kört något pass och var också klar. Alltid kul att prata med henne, höra hur det går för henne, vad hon tyckte om träningen hon var på osv. Men vi ses imorgon igen, för då är det möte :)
Träffade på Sandra nere i entrén. De skulle ha sitt veckomöte och skulle även ha invägning. Det ska vi ha på vårt möte imorgon. SPÄNNANDE! Är så nyfiken på att se vad deras våg visar, eftersom den visar hur mycket procent man tappat i kroppsfett osv.

I morse vägde jag mig här hemma igen. Bävade lite för det eftersom jag inte tränat på så länge. Jag förstod ju att jag troligen inte gått ner så vansinnigt mycket från förra veckan.
Totalt har jag nu gått ner exakt 8 kg. Och det är väl inte helt fel. Känns bra. Blev dock avundssjuk på min pappa häromdagen. Mamma berättade att han gått ner 7 kg på en vecka nu när han är sjuk. Jag gick ner nästan 7 kg på 3 veckor... Men jag vet - det är inget sätt man vill gå ner i vikt på. Stackars pappa, jag hoppas verkligen att han blir piggare snart.

Back on track!! Ikväll har jag varit och tränat. Känns så otroligt skönt. Men jag tog det ganska lugnt. Gick i mycket rask takt på löpbandet i 20 minuter, sen körde jag crosstraining i 20 minuter. Inte värt att ta ut sig för mycket. Tror jag kör något liknande imorgon. Och på torsdag efter mötet ska jag och Sandra träna lite :) Så nu jäklar kör jag så det ryker :D

Och idag är det internationella kvinnodagen. Hur kommer det sig att männen får 364 dagar och vi kvinnor bara 1 dag..? Är inte det lite orättvist? Och till på köpet är det semledagen.. Men tack och lov så har jag aldrig varit någon semle-fantast. Jag tycker att de är alldeles för mäktiga och så är jag inte så förtjust i mandelmassan i. Så jag har inte svårigheter att avstå från dessa bakverk. Mycket skönt.
Men det kom 20 semlor i mitt namn på jobbet idag. De var till våra proffice-konsulenter. Roligt att de får något som visar uppskattning uppifrån, tycker jag :) Lite pepp behöver alla, även om det är i form av kalorier... haha.

Ja, i helgen var vi bjudna till min svåger Magnus som har fyllt år. Första utmaningen där man är bortbjuden på middag. Var verkligen nervös och orolig för hur jag skulle klara det. Inte bara för matens skull, utan för att det skulle komma andra som man måste förklara sopporna för. Men det var bara fam. Rosenblad och sen Annikas syster med sambon Dennis och lille Alexander (3 månader). De hade inga problem med att förstå och acceptera. Skönt! Och så hade Mange och Annika gjort smörgåstårta, så det plågade inte mitt luktsinne ;)
Alltid trevligt att träffas. Och lille Alexander som är så söt! Han pladdrade och gurglade för fullt. Man kan knappt ta ögonen ifrån honom. Den lille charmknutten stjäl allas uppmärksamhet. Han satt hos mig en lång stund i soffan. Så otroligt mysigt att snuffsa på honom :) Man blir ju lite sugen...
Något annat som var roligt var att alla såg att jag gått ner i vikt! :D Det är så roligt nu när det börjar synas.

I dag hade jag tänkt börja träna igen. Men efter en hel dags pratande på jobbet så sa halsen nej. Har även fått näsblod flera gånger idag. Gaahhhhh jag blir vansinnig!! Hade ju längtat så!! Men man ska ju lyssna på sin kropp.
Micke och jag gick en promenad istället. 50 minuter i rask takt. Alltid något. Tog på mig min svarta, längre kappa också. Den är lite varmare. Och jag blev ju lite glad när jag märkte att den inte alls var lika trång över bysten och i midjan. Det är så roligt!
Men när vi kom hem var det hockey. Slutspelet har dragit igång. Micke gjorde sig ett par ost-knäckemackor. Kan säga att jag tittade mer på hans knäckemackor än på matchen... suck. Längtar verkligen efter mat. Snart har jag kört i 4 veckor. Bara 4-6 veckor kvar..........

Har även pratat lite med Sandra på Facebook. Vi har bestämt att vi ska ses på gymet på torsdag efter min gruppträff - om jag är ok i halsen då. Och så ska vi köra löpträning på söndag och efter det ska vi ta en kaffe/te nånstans och prata lite :) Så roligt att ha träffat någon som också går på Xtravaganza som man kan träna och diskutera saker med.

Nu ska jag ta min sista soppa för dagen. Och dricka vatten.

Adjö på er...

Äntligen är fredagen här. Veckans bästa dag, då man får ta helg. Jag har klarat att jobba och prata i telefon två dagar på raken. Rösen är kvar och hesheten blir mindre och mindre för varje dag. Men det är jobbigt att prata. Jag var hos läkaren på vårdcentralen idag, då jag varit lite orolig för halsen. Men det var ingen halsfluss eller något annat farligt. Bara att prata på som vanligt, sa läkaren.
Men jag får verkligen anstränga mig för att prata - vilket känns trist. Men nu under helgen ska jag säga så lite som möjligt, så är jag kanske återställd på måndag.

Helgen har en rejäl utmaning att bjuda på. Min svåger har fyllt år och han ska firas imorgon. Det är första gången man är bortbjuden, där det vankas god mat och dryck. Och jag ska varken äta eller dricka något (mer än mina soppor och vatten). Mina svärföräldrar, min svåger och hans familj vet om detta med Xtravaganza. Men jag är rädd att det kommer fler som inte vet om. Det kommer att bli ifrågasättanden - för det blir det alltid - och jag kommer att bli ett samtalsämne under kvällen. Vill inte det. Men jag hoppas att de kommer att förstå och vara positivt inställda till det här med att jag bara äter soppor.
Samtidigt är jag nyfiken på om de kommer att se att jag har gått ner i vikt, för de har inte träffat mig sedan jag började med detta programmet. Så det är lite skräckblandad nyfikenhet måste jag säga.  Det får helt enkelt gå som det går. Om inte annat så har jag min man, svärmor och svärfar på plats som avgudar och beundrar det jag gör. Så jag behöver förhoppningsvis inte vara så orolig.

Jag vill även säga grattis till Frida som har fått jobb!! :) Det har även löst sig med andra problem, jag är jätteglad för din skull!! <3

Nu ska jag ta tag i tvätten som ligger här. Inge kul fredagsgöra, men ett nödvändigt ont :)

Att det ska vara så förbannat svårt att bli FRISK! I dag har jag pratat hela dagen på jobbet. Om det gått bra..? Tja, det beror väl på hur jag ser det. Har fortfarande rösten kvar, men det gör rejält ont i halsen och det känns som om det finns ett öppet sår där nånstans :( Imorgon ska jag ringa vårdcentralen så de får titta i halsen. Börjar bli rädd att det är nån jäkla halsfluss eller nåt annat djävulskap. Har också en känsla av att det har fastnat någon liten matbit eller liknande i svaljet - som jag varken kan svälja ned eller hosta upp. Mycket irriterande.

Har precis kommit hem från veckan s träff med Xtravaganza. Det har varit intressanta diskussioner om mental träning, varför den behövs, hur den ska utövas osv. Men jag är ju SÅÅÅ sugen på att komma igång med träningen så att min viktnedgång kan sätta en sjuhelsikes fart igen. Vill verkligen inte att det ska stanna av nu! Gaahhhh!!!!

Nepp, nu ska jag ta min varma svampsoppa, så kanske det känns lite bättre i halsen om en stund.

Yes, jag har jobbat idag. Har gått rätt bra eftersom jag inte har varit schemalagd i telefonen något idag. Så jag har haft möjlighet att kunna vara tyst. Dock har man ju pratat lite och jag hade workshop på eftermiddagen då jag pratade konstant i en halvtimme. Gick bra, men kändes skumt i halsen efteråt. Undrar verkligen hur det kommer att gå imorgon när jag ska sitta och prata i telefon i 8 timmar... blir ju spännande. Men märker jag att det inte funkar så får jag helt enkelt avbryta.

Efter jobbet idag hade jag möte med Sandra på Xtravaganza. Var egentligen tänkt att vi skulle köra konditionsträning (som vi egentligen skulle gjort förra onsdagen), men eftersom jag fortfarande inte är helt frisk, så satt vi och pratade lite. Vi pratade mål och diskuterade det som jag missade på förra torsdagsträffen. Jag har satt upp mitt eget slutmål nu också! Känns jättebra!
"Jag Anja, ska väga 65 kg på midsommarafton 2011. Jag kommer då att ha en nyinköpt vacker sommarklänning som jag känner mig fin i - och den dagen ska jag vara stolt över mig själv!"

Det kändes så skönt att prata med Sandra idag. Jag behövde nog det nu när jag varit sjuk ett bra tag. Och inte får jag träna än. Attans! Men jag förstår ju att det bara är dumt. Det blir ingen träning denna veckan, men jag hoppas verkligen att jag kan komma igång på måndag igen.

Resultat då..? Ja, totalt så har jag nu gått ner 6.8 kg. Jag är väl nöjd med det, men nedgången har liksom stannat upp lite nu, känns det som. Det gör mig lite besviken. Men vad kan jag begära? Jag har ju inte kunnat träna på snart två veckor. Jag får koncentrera mig på sopporna och omega3-pillren.

Nu ska jag sätta mig i soffan. Micke har bryggt kaffe. Ska ge mig på att prova det nu, hoppas det smakar bättre än igår... (berodde inte på dåligt kaffe, utan dålig smak/andedräkt i munnen från sjukdomstiden)

Håll tummarna för mig imorgon, så rösten håller!! :)

För ett år sedan hade jag bestämt mig. Antingen var det den 27:e eller 28:e februari 2010 som jag och Ida diskuterade lite via sms. Det vi pratade om gällde framtiden. Boende, barn, giftermål. Micke var inte hemma den helgen, han var i Stockholm med jobbet. Efter att ha funderat lite på vår sms-konversation, bestämde jag mig för att fria till Micke. Varför vänta?? Vi skulle två veckor senare, den 15/3, fira vår 7-årsdag, så jag tyckte att det kunde vara lämpligt.
De två veckorna fram tills dess var fyllda med nervositet och planerande för hur jag skulle bära mig åt. Vart skulle jag fria? Hur skulle jag göra det? Vad skulle jag säga? Vad skulle Micke svara?
Berättade för några kollegor på jobbet om mina planer. Var tvungen att ventilera det med någon. Jossan, som satt närmast mig på jobbet, och som jag umgicks mycket med, blev den som stöttade mig mest genom detta.
Även Ida såklart! Och Frida! Men de befann sig ju inte där jag var om dagarna..

Men hur frieriet gick till berättar jag längre fram, den 15 mars. Då har vi varit ihop i 8 år (herregud!) och har 3-årig förlovningsdag.

Nu under kvällen har rösten börjat komma tillbaka. Sakta, sakta. Härligt! Förhoppningsvis mycket bättre imorgon, så jag ska göra ett försök att jobba. På kvällen ska jag till Nordic Club, men inte för att träna. Det är för snart. Jag ska på möte med Sandra. Vi ska prata lite mål, jag ska sätta upp mina egna mål och ta igen lite av det jag missade på träffen i torsdags. Ska bli roligt!

Ser fram emot att få andas frisk luft. Har inte varit utanför dörren på en vecka! Men vad gör man när man drabbas av förkylningen från helvetet..? :)

Nu hoppas jag bara att pappa blir frisk snart med. Han har fått lunginflammation :( Krya på dig, pappa!