be great

Ja då var den 15 mars här. Micke och jag har varit tillsammans i 8 år. Vi har varit förlovade i  år och det är 1 år sedan jag friade. Måste säga att det känns lite tomt och konstigt att inte fira denna dagen eftersom vi har gjort det de tidigare åren. Har aldrig varit något jättestort, men vi har varit ute och ätit, haft mys hemma med någon mousserande och sådär.

Men för ett år sedan var jag riktigt nervös. Jag jobbade under dagen som vanligt, men kunde väl kanske inte riktigt koncentrera mig på det jag skulle. När jag slutade den dagen cyklade jag hem, men stannade till på Blomsterkrysset för att köpa en röd ros. Jag duschade, gjorde mig i ordning och satte på mig en fin svart klänning och ett par fina skor.
Under tiden jag gjorde mig i ordning, från det att jag kom hem tills dess att jag gick hemifrån så hann jag få i mig 3 glas vin (inte jättestora glas, bör tilläggas). Men jag var så nervös och behövde detta för nerverna. För jag skulle nämligen inte fria hemma, utan jag skulle göra det på Mickes jobb - på Systembolaget.
Jag hade förvarnat en av hans kollegor, så att ett par stycken visste om vad som skulle hända.

Systemet stängde kl 19 den dagen. Jag var där ca 18.50. När jag stod utanför butiken såg jag att det var några kunder där inne, så jag stod kvar utanför och trampade nervöst. För jag ville inte göra det när det var jättemycket folk. Och Micke han satt i kassan. Men tillslut var det dags att gå in. Jag smög in och försökte göra mig osynlig, men jag lyckades inte, för jag hörde Micke ropa från kassan "jag ser dig nog!" :) Så jag försökte så oberörd ut och gick bort till hyllan med champagne och mousserande vin, för det var något jag planerade att köpa. Måste ju ha något att skåla i efteråt ;)
Medan jag stod där och letade efter en Asti Araldica så kom Micke fram och frågade om det var något särskilt jag letade efter (för jag hittade inte den flaskan jag var ute efter). Jag svarade nej och han gick tillbaka för att hjälpa en kund i kassan. Efter en liten stund hittade jag den Astin som jag var ute efter och gick mot kassan. Min plan var från början att fria när han satt i kassan. Men han kom och mötte mig halvvägs fram. Och då var det bara att köra och hoppas på rätt svar.
Jag sa något i stil med: Jag har något jag vill säga till dig...
Och jag glömmer nog aldrig den oro som flög förbi i Mickes ansikte. Men den var borta på en sekund.
Sen tog jag fram rosen jag hade gömt bakom ryggen och sa de ord som jag övat på under två veckors tid. Man kan säga att det är en liten vers:

Jag kan garantera att det blir tufft ibland.
Jag kan garantera att en av oss, eller båda, kommer att vilja sticka någon gång.
Men jag kan också garantera, att om jag inte ber dig att bli min så kommer jag ångra det för resten av mitt liv.
För i mitt hjärta vet jag att du är den jag vill ha.
Vill du gifta dig med mig?

Svaret jag fick?
Ja, det vet du att jag vill, gumman!

Därefter var det glädjetårar, kyssar och kramar. Och applåder från de två kollegorna som var kvar i butiken och smygkikade :) Jag kan säga att jag gråter just nu, när jag skriver detta. Det är så underbara minnen och den känslan efteråt var så otroligt underbar. När vi gick hem var det som att gå på moln. Micke stannade till på Maxi och kom ut med underbara rosor. Sedan väntade middag på Larmgatan 10 inne i stan.
Det var en magisk kväll. Och vi kommer aldrig att glömma den.

Såhär i efterhand kan jag inte riktigt fatta att jag vågade göra det så offentligt som jag ändå gjorde. Men på sätt och vis var det bra och eftersom jag berättat det för en an hans kollegor innan så kunde jag inte banga ur. För det var jag nära att göra när jag slutat jobba den dagen.