be great

Micke och jag har inhandlat studentpresent till kusin Kajsa. Jag har precis slagit in dem samtidigt som jag lyssnat på vacker klassisk pianomusik. När jag stod där och slog in paketen i vackra papper med färgstarka snören om tänkte jag tillbaka på min egen student. Och den studenten var för 5 år sen, det är ju helt otroligt vad tiden har gått fort! Under de 5 åren som gått har jag ändå hunnit med mycket om man tänker efter.
Jag flyttade till Jönköping och pluggade i ett år. Jag medverkade även i Jönköpings Lucia, vilket var riktigt roligt för mig som älskar julen och musik. Efter det gick jag som lärling på Cubus i Jönköping men fick sedan jobb på TeliaSonera. Där jobbade jag i 1½ år innan vi flyttade hem till Kalmar och jag fortsatte inom samma företag och tjänst. Nu har vi bott i Kalmar i 1½ år... Jaja, det var en liten parentes.
Men 2005-06-10 var dagen man stod i sin vita klänning och studentmössa och sjöng studentsången. Det var också dagen då studentskorna åkte av tidigt på dagen. Jag hade stora blåsor mitt på stortårna minns jag. Med det har jag nu lärt mig att gå in skorna ordentligt inför min kommande stora dag.

Men nu är det Kajsas tur att lämna skolan och kliva in i vuxenvärlden. Det är knappt jag kan förstå det. För mig är hon fortfarande liten. Det är samma sak med alla mina yngre kusiner - Christoffer och Richard. På något underligt sätt har de "stannat i växten" och är mellan 7 och 10 år i mina ögon. En annan har just fyllt 24, så det är tydligen bara jag och de äldre kusinerna som åldras i min värld, haha.
Men liten blir stor, så är det ju.

I vilket fall som helst hoppas jag att Kajsa blir glad för presenerna och vi önskar henne all lycka i framtiden!

Tänk - räknade med att 15 man skulle komma hem till oss igår och äta tårta eftersom jag fyllde år. Det kändes lite för snålt med en tårta, man vill ju inte att folk ska vara rädda för att ta... Så jag gjorde två likadana tårtor för att känna mig säker på att det skulle räcka. Det är ju trots allt inga dyra ingredienser. Men givetvis var det bara den ena som gick åt. Den andra var helt oskuren. Stackars pappa, jag hade sagt att jag skulle skicka med tårta hem till honom eftersom han inte mådde bra. Men mamma tyckte det var lite onödigt, att det var bättre jag tog med den oskuren till jobbet idag istället. Så det blev så. Och jag kan säga att mina kollegor blev mycket glada, va konstigt :)

Men nog var jag lite nervös för att få ihop garneringen. Jag hade för andra gången i mitt liv gjort sugarpaste. Första gången jag testade blev det inte bra. Den blev för hård och torr och gick inte att kavla ut. Men denna gången tog jag ett annat recept som funkade kanon:

4 msk vatten blandas med 1 msk gelatinpulver. Rör försiktigt så att det smälter samman. Tillsätt 30 gram cocosfett och låt smälta ihop. Låt svala en liten stund.
Sikta 1 kg florsocker (2 pkt) i en stor bunke. Häll över gelatinblandningen och 1 dl vit sirap. Blanda till en smidig deg. Tillsätt 1 msk olja mot slutet för smidighetens skull.

När man ska kavla ut den bör man tänka på att den ska vara riktigt, riktigt tunn. Eftersom jag gjorde detta för första gången så var det svårt att veta hur det blev på tårtan, men den blev nog aningens för tjock.

Som fyllning i tårtan hade jag marsankräm på ena lagret och vispad grädde blandat med tinade hallon på den andra. Spacklade sedan tårtan med grädde innan jag la på sugarpasten. Något som kan vara bra att tänka på om man täcker tårtan med sugarpaste är att man har något som är lite syrligare som fyllning, eftersom sugarpasten blir väldigt söt. Därför valde jag hallom (osockrade såklart).
Jag gjorde även egna marsipanrosor och blad till toppen av tårtan.
Nedan finns bild.